powerofyou.blogg.se

För fem år sedan satt jag i en röd skinnstol hos frisören på sjukhuset, med tårar som rann ner för kinderna fick jag håret avrakat. "Ja vart ska jag börja?" (frisören undrade fast det inte fanns så mycket hår att välja på), jag kunde knappt svara för jag hade så mycket gråt i halsen. Så tog det en halv sekund så hade hon dragit första randen mitt över huvudet, där jag fortfarande hade en del hår kvar.

 

Alopecia areata.

 

"Vad är det?" undrade jag när läkaren sa dom konstiga orden, några veckor tidigare. "Tänk dig en förkylning, det kan bero på massa olika faktorer och man vet inte vilken faktor som utlöst detta eller varför."

 

 

För en tjej som skulle ta studenten om två veckor, var det ingen vidare upplevelse. Idag däremot har jag en annan syn på det, då jag tvingats lära känna mig själv och livet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för fem år sedan.